Att få en allergisk chock

Av frilansjournalist Louise Cederlöf

Sammanfattning: Getingar och mat. Det är två grupper som kan orsaka svåra allergichocker, så kallad anafylaxi. Ett livshotande tillstånd som skapar mycket oro för både den som drabbas och anhöriga runtomkring. Inte minst nu när getingsäsongen står för dörren. Men det finns saker att göra för att minska oron – och reaktionen.

Anita Säll pratade med sin dotter i telefon den där sommardagen för fyra år sedan. Med luren i ena handen slog hon sig ned i hängmattan – och satte sig på en geting som omedelbart stack henne. Dottern uppmanade Anita att gå in och ta en Tavegyl. Hon gick in i huset, duschade och satte på sig en mjuk klänning. Oroligt vankade hon omkring i huset. Maken kom in och undrade hur det var fatt.

- Jag kunde inte förklara vad det var, jag kände mig orolig och ville helst bara var ifred. Jag försökte dricka vatten men det smakade gift, berättar Anita Säll.

Därefter gick allt fort. Läpparna började svullna och hon förstod att det var en allergichock hon upplevde. Anita ringde efter en ambulans.

- Jag hade läst mycket om allergichocker eftersom mina barn har allergier. Annars hade jag nog inte begripit vad det var som hände.

Anita och hennes man, som bor på en ö utanför Mariefred, vågade inte vänta på ambulansen utan tog bilen för att möta upp den. Vi det här laget hade hela ansiktet svullnat upp och hon hade svårt att prata. Väl i ambulansen behandlades hon med adrenalin och kortison. Det hela lugnade ner sig en stund för att sedan bli värre igen då blodtrycket föll, varpå hon fick mer adrenalin.

- Det kändes som att det kunde vara sista gången jag åkte från ön. Jag minns att jag tänkte: ”Nej! Jag får inte dö nu.” Jag hade precis fått mitt första barnbarn.

Det här var första gången som den då 52-åriga Anita Säll drabbades av en anafylaktisk chock . Hon hade blivit getingstucken några gånger tidigare i livet och då fått bulor och svullnader lokalt. Även myggbett har gett svullnader och stora märken. I övrigt inga andra symtom. Och inga andra allergier.

- Bi- och getingallergi är lite speciellt, säger Janne Björkander, docent vid allergisektionen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Det kan drabba vem som helst, när som helst i livet. Det enda som krävs för att utveckla allergin är att man någon gång har blivit geting eller bistucken.

Annan allergi kommer in i kroppen via slemhinnor i mun och näsa, och slemhinnornas immunologi tycks man ärva. Men geting och biallergi (samt viss läkemedelsallergi) går inte via slemhinnorna utan kommer direkt in i kroppen. Därför är det vanligt med geting och biallergi bland människor som inte har allergisk läggning. Men att reagera genom svullnader lokalt betyder enligt Janne Björkander ingenting.

- Om det ”bara” är stora lokala svullnader så är det inte farligt och man räknar inte med att det innebär någon särskild förhöjd risk för att drabbas allvarligt nästa gång. När jag får remisser på såna patienter så tar jag dem inte till mottagningen för undersökning, det räcker med ett telefonsamtal där de får redogöra för sina symtom. Är det bara hudsvullnader gör vi inga utredningar. Däremot kan man ta kortison när man blir stungen för att slippa den svåra svullnaden.

Vad krävs för att det ska göras en utredning?

- En systemreaktion bestående av klåda i huden, rodnader, yrsel, andningsvårigheter, tjock i halsen, talsvårigheter. I värsta fall kan man också ha haft ett ordentligt blodtrycksfall och medvetslöshet.

Dessa symtom kommer alla snabbt efter att man blivit stucken, i allmänhet inom loppet av fem till tio minuter.

- Om inget allvarligt hänt inom en halvtimme lär inget allvarligt hända sedan heller, fortsätter Björkander.

Beredskap och vaccinering

Efter allergichocken utrustades Anita Säll med behovsmediciner: antihistamin, kortison och den viktiga adrenalinsprutan. Hon har fått lära sig hur sprutan ska användas och vet att den ger henne en viss tidsrespit om en allvarlig reaktion uppstår. Anita använder den nya adrenalinsprutan eftersom hon tycker att den är lätt att sticka sig med då det inte behövs någon kraft utifrån. Den andra adrenalinsprutan är av en äldre konstruktion och måste slås mot låret från 30 centimeters håll för att lösas ut.

- Den nya adrenalinsprutan glider själv in i låret när jag öppnat den. Sen tycker jag om den lilla väskan som hör till. Enkelt att sätta fast i bältet och så får kortisontabletterna plats. Det är mycket viktigt att det är lätt och smidigt att ha med sig adrenalinsprutan, inte minst för ungdomar.

Första sommaren vågade Anita Säll inte ge sig iväg långt hemifrån.

- Jag var väldigt låst. Men genom sprutorna och tabletterna känner jag mig trygg. Mobiltelefoner är också bra. Jag är lugn när jag åker ut på sjön numera och i sommar ska vi åka utomlands, jag har ju min medicin.

Anita Säll vaccineras nu mot sin getingallergi, så kallad hyposensibilisering. Det är ett omfattande behandlingsprogram som pågår under fem år. I början ges injektionerna med geting och bigift mycket tätt, därefter successivt mer sällan.

- Resultaten är mycket goda, säger Janne Björkander. Efter behandlingen brukar man inte få några reaktioner alls och effekten är långvarig.

Läs mer

När maten blir en fiende